Med en treåring i familjen har man inga fritidsproblem jag lovar.

På vägen ner till Öland stannade vi vid en vägkrog för att äta, hon valde fiskpinnar och mos, när sen maten kom så tittade hon på tallriken och frågar - Var är pinnarna?

Vad svarar man på det? (Det var visst lääänge sedan vi åt fiskpinnar hemma).

När vi hade ställt upp husvagnen på Campingen så gick familjen iväg men jag och T stannade kvar i vagnen, jag gick ut för att sätta i elkabeln och så började det regna, när jag kom in i vagnen är ungen borta!, jag ropar och springer ut, vi fick flera familjer arrangerade till att leta bortsprungen 3-åring.

Jag springer runt på campingen och in i husvagnen 3!ggr och storasyster är också in och letar men vi får inget svar, PANIK!!, En sista gång springer jag in och i nederslafen på våningsängen så ligger hon med händerna för öronen, jag vet inte varför hon inte svarade när vi ropade (jag antar att hon tyckte det lät otäckt när regnet smattrade mot husvagnstaket så då kröp hon ner i sängen).

Resten av semestern har vi roat oss med att jaga 3-åring hon har vägrat att lyssna på vad vi säger och har rymt så fort hon har haft chansen, så om kan kalla det semester det vet jag inte snarare fångvaktare.

Så fort vi har sagt att hon gjort något fel så har vi fått heta bajskott, snorkråka, dumma dig, eller så har det bara varit illtjut. På vägen hem kom det ett nytt ord -helvete.

Borta bra men hemma bäst.

Fredagen var riktigt mysig, vi åkte nedcabbat hela dagen/kvällen, regnet lyste med sin frånvaro.
4 tonåringar i baksätet, vår 3-åring, jag och gubben i framsätet, det är verkligen en folkfest, jag tror hela Västerås stog och väntade utmed Sjöhagsvägen, men en riktig flopp när den förväntade crusingen med "finbilarna" inte kom igång förrän 1 timme senare, då hade vi tröttnat och satt och åt mat istället.
Lördag kväll stannade jag hemma med barnen, gubben åkte själv med kompisar på Power meet och då var inte vädergudarna riiiktigt lika snälla som på fredagen.

Ska iväg och arbeta ett nattpass, har haft huvudvärk hela dagen så tålamodet och motivationen är inte på topp.
Power big meet har precis börjat, så det blir nog en hel del fylla, och sitta och argumentera med fulla människor kan bli jobbigt i längden...
* Förklara att de ringt fel nummer
* Försöka få fram VAR de befinner sig någonstans.
* Få reda på VAD som har hänt.
* Tjafsa med ensamma människor som mår psykiskt dåligt, och som inte förstår att det är till psyk de ska vända sig.

Vilken gnällspik jag är idag, jag gillar ju igentligen Power meet, och 9 timmar går ju ganska fort om det händer något hela tiden.
Och i morrn tar vi vår Chrysler Newport-70 och åker och tittar på alla fina bilar och "överförfriskade personer" (jag hoppas att solen skiner då).

Astrid Lindgren i all ära men när en liten 3-årig fröken springer omkring och skriker -"Dumma lilla drake som inte kan ta mig" eller lägger sig på golvet och säger att hon har ont i magen genom att vimla med ögonen och hänga ut tungan (Pippi Långstrump som har spunk) så känner man sig liite lätt matt.
Det är helt otroligt vad lättpåverkade barn är och vad de lär sig saker, på både gott och ont.
När sen lilla fröken tittar på mamma med sina stora bruna ögon och säger -mamma jag älskar dig, vem är det som smälter då...

När man blir 14år ändras sömnbehovet då? sova bort halva dagen för att sen slänga i sig en macka  och sen sitta hela dagen framför datorn, vilket liv... men hon verkar vara nöjd med det.
Hur länge ska man få sitta framför datorn och "prata" med sina kompisar/okända kompisar? när ska modemsladden kopplas ur? ska det vara så här i framtiden att man nästan bara konverserar via datorn?
Vi har satt en gräns, kl:22,30 rycker vi sladden (nu när det är sommarlov), hon är inte glad över detta, men någonstans måste man ju sätta en gräns är vi för stränga?
Att vara tonårsförälder är en prövning.