Med en treåring i familjen har man inga fritidsproblem jag lovar.

På vägen ner till Öland stannade vi vid en vägkrog för att äta, hon valde fiskpinnar och mos, när sen maten kom så tittade hon på tallriken och frågar - Var är pinnarna?

Vad svarar man på det? (Det var visst lääänge sedan vi åt fiskpinnar hemma).

När vi hade ställt upp husvagnen på Campingen så gick familjen iväg men jag och T stannade kvar i vagnen, jag gick ut för att sätta i elkabeln och så började det regna, när jag kom in i vagnen är ungen borta!, jag ropar och springer ut, vi fick flera familjer arrangerade till att leta bortsprungen 3-åring.

Jag springer runt på campingen och in i husvagnen 3!ggr och storasyster är också in och letar men vi får inget svar, PANIK!!, En sista gång springer jag in och i nederslafen på våningsängen så ligger hon med händerna för öronen, jag vet inte varför hon inte svarade när vi ropade (jag antar att hon tyckte det lät otäckt när regnet smattrade mot husvagnstaket så då kröp hon ner i sängen).

Resten av semestern har vi roat oss med att jaga 3-åring hon har vägrat att lyssna på vad vi säger och har rymt så fort hon har haft chansen, så om kan kalla det semester det vet jag inte snarare fångvaktare.

Så fort vi har sagt att hon gjort något fel så har vi fått heta bajskott, snorkråka, dumma dig, eller så har det bara varit illtjut. På vägen hem kom det ett nytt ord -helvete.

Borta bra men hemma bäst.