Astrid Lindgren i all ära men när en liten 3-årig fröken springer omkring och skriker -"Dumma lilla drake som inte kan ta mig" eller lägger sig på golvet och säger att hon har ont i magen genom att vimla med ögonen och hänga ut tungan (Pippi Långstrump som har spunk) så känner man sig liite lätt matt.
Det är helt otroligt vad lättpåverkade barn är och vad de lär sig saker, på både gott och ont.
När sen lilla fröken tittar på mamma med sina stora bruna ögon och säger -mamma jag älskar dig, vem är det som smälter då...